I fokus: 17 maj Internationella dagen mot homofobi

Foto Åsa Bäckström.

linn

Text Linn Larsdotter:

Den 17 maj är Internationella dagen mot homofobi. Dagen har till syfte är att öka medvetenheten och kunskapen om hur viktigt det är att INTE homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) runt om i världen utsätts för diskriminering. En av två har blivit diskriminerade Det finns lagar som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning inom EU, men det sker fortfarande. I en stor undersökning som gjordes 2013, kom det fram att 47 procent av HBT-personer att de personligen känt sig diskriminerade eller trakasserade på grund av sin sexuella läggning. Vilket är en otroligt hög siffra.

Vem tror vi att vi är?

För en tid sen började jag arbeta som kurator på en högstadieskola på en mindre ort i Sverige. Arbetet är många gånger krävande och eleverna tvingar ständigt in mig i olika utvecklingsprocesser. Jag vet ibland inte vem som leder vem och jag är tacksam över att ha så kloka, unga individer omkring mig. Skolan har en gång om året någonting som kallas för ”Hälsodagarna”. De pågår under tre dagar och är indelade i tre kategorier: kultur, hälsa och volleybolltävling.

I år hade jag privilegiet att lära mina elever om normer och HBTQ, ett ämne som aldrig slutar vara aktuellt. Och med ett samhälle i ständig utveckling behöver vi människor utvecklas i samklang, för att få ett varmt och inkluderande klimat. HBTQ står för homosexuell, bisexuell, trans och queer. En person som är homosexuell är en person som attraheras av personer med samma kön som en själv. Bisexuell är en person vars sexuella preferens sträcker sig till både män och kvinnor. T:et i HBTQ står för trans, vilket innebär en person vars biologiska kön inte är detsamma som det juridiska. En transperson är med andra ord en person som är född med ett visst kön, men som identifierar sig med ett annat. Det finns även personer som inte identifierar sig som varken män eller kvinnor, så kallade icke-binära transpersoner. En människas könsidentitet har ingenting med vilket könsorgan den är född med, utan hur en identifierar sig själv. Jag kan vara född med kvinnliga könsorgan och ändå identifiera mig som exempelvis man eller icke-binär. Viktigt att poängtera är att transtermen inte har någonting med sexualitet att göra. En transperson kan vara heterosexuell, homosexuell, bi, pansexuell, osv.  Trans är i övrigt ett paraplybegrepp och kan ha flera betydelser än de jag tagit upp här.

Att försöka förklara begreppet queer för mina elever var inte helt enkelt eftersom ordet inte har en tydlig avgränsning. För att säga det krasst så är en queerperson en person som ifrågasätter heteronormen, men det kan även inbegripa personer som inte vill definiera varken sin könsidentitet eller sexualitet enligt samhällets normer och ramar. Personer som är queer kan finnas inom transspektrat, men behöver inte nödvändigtvis göra det. De personer vars biologiska kön är detsamma som deras juridiska kön och vars könsidentitet och könsuttryck är linjärt benämns som CIS-personer.

Att vara HBTQ-person är ingenting nytt, det är ingen trend eller modernitet som ligger till grund för behovet av ökad kunskap i frågan. Så länge det funnits människor har det funnits HBTQ-personer. Att de hamnar i strålkastarljuset i högre utsträckning idag har mera att göra med öppenhet och tolerans, än med ökat antal av HBTQ-personer. Idag är det lättare att vara öppet HBTQ än förr, låt säga 50 år sedan, men att inbilla sig att det för den sakens skull är en dans på rosor vore naivt.

I en omfattande studie från 2009 svarade 97 procent av de tillfrågade att de upplevt sig ha blivit illa behandlade eller trakasserade på jobbet. I detta ingick t.ex. kränkning av privatlivet, verbal förnedring och avsiktligt refererande till personen i fel kön[1]. DN publicerade en artikeln 2015 som pekar på att var tredje transperson har självmordstankar som följd av felkönande, diskriminering, kränkningar och brist på socialt stöd från föräldrar och omgivningen[2]. HBTQ-personer utsätts för våld och diskriminering i högre utsträckning än heterosexuella. 25 procent av homo- och bisexuella kvinnor i åldern 16–29 år uppger att de har försökt begå självmord, jämfört med 8 procent av heterosexuella kvinnor i samma ålder. HBTQ-personer löper även större risk att utsättas för hedersrelaterat våld inom familjen på grund av sin sexualitet, könsidentitet eller normbrytande beteende. Tre av fyra unga män i HBTQ-gruppen uppger att de blivit utsatta för homofobiska hatbrott. De vanligaste platserna för att utsättas för hatbrott är på skolan eller på jobbet[3].

Det är med andra ord en nödvändighet att vi börjar ha ett normkritiskt förhållningssätt både i våra skolor och på våra arbetsplatser. Varje dag dör människor runt om i världen på grund av samhällets oförmåga att inkludera och acceptera människor som avviker från normen. I slutet av mina föreläsningar om normer och HBTQ lekte vi en lek som kallas ”Heta stolen”. Alla sitter i en ring och får höra olika påståenden. Om de instämmer med påståendet byter de plats, i annat fall sitter de kvar.

Påståendena var till för eleverna att själva börja reflektera över hur klimatet är på deras skola och hur de omedvetet bidrar till det vi kallar heteronormen och cis-normen, vilka innebär att vi utgår från att alla människor är heterosexuella och cis-personer om inget annat sägs. De pratade om hur svårt det måste vara att tvingas komma ut och riskera att bli utsatt för mobbning och kränkningar av människor som tidigare varit ens kamrater och familjemedlemmar. Att vara fast i snäva förväntningar som hela tiden reglerar hur en borde vara, klä sig, uppföra sig eller vem en ska bli kär i, kan för många vara destruktivt.

Idag blir människor, unga som gamla, utsatta för kränkningar och trakasserier dagligen på grund av faktorer de inte kan påverka. Vi behöver omvärdera vårt sett att se på varandra, och vi behöver bryta oss loss från de förväntningar som läggs på oss beroende på kön, könsidentitet, könsuttryck och sexualitet. Inte en enda unge ska behöva komma till skolan med en klump i magen. Jag vill aldrig någonsin att mina elever ska tro att de är någonting annat än perfekta, precis så som de är.

Linn Larsdotter

[1]http://transsexualism.se/2011/01/stor-sjalvmordsrisk-bland-transsexuella/

[2]http://www.dn.se/sthlm/var-tredje-transperson-har-sjalvmordstankar/

[3] http://www.mucf.se/unga-hbtq-personer-utsatta-vald-och-diskriminering


RFHL Riks är för ett samhälle utan diskriminering

RFHL Riks är ett intressepolitiskt förbund, grundat 1965, som arbetar för målet ”ett jämlikt och rättvist samhälle utan social diskriminering” vilket passar bra till en dag som 17 maj eftersom:

Rättigheter är våra verktyg, Frigörelse och Hälsa våra mål och Likabehandling utgör en grundläggande princip. Rättigheter uttrycks i såväl våra grundlagar som i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Frigörelse från förtryck som kan komma från till exempel droger, partners, samhällsstrukturer och repressiva myndigheter, med mera.

Hälsa är inte bara frånvaro av sjukdom. Att ha god hälsa innebär även att man har ett meningsfullt liv med gemenskap och upplevd livskvalitet. Hälsa är ett tillstånd som påverkas av en rad faktorer, inre som yttre. En persons livsvillkor samverkar med hälsotillståndet. Levnadsvillkoren påverkar hälsan och omvänt. Det är endast individen själv som kan definiera vad som är livskvalitet för hen.

Likabehandling innebär att våra medlemsgrupper ska ha lika stort inflytande och delaktighet som andra grupper över samhället i allmänhet, och över verksamheter som rör oss och våra problem i synnerhet.

1 Trackback / Pingback

  1. Reportage: Vem tror vi att vi är? -

Kommentarerna är stängda.