I fokus: Viktigt att få “Se bra ut i käften”

Thord

Text Thord Kristiansson:

Rätten till friska tänder

Under slutet av åttiotalet och början av 1990 talet jobbade jag som föreståndare för ett behandlingshem/öppenvårdsprojekt med människor som hade problem med olika sorters droger och som efter avgiftning hade behov av en nystart på livet. Tanken med projektet var att de dygnsavgifter som kommuner eller kriminalvård betalade i huvudsak skulle gå till de som var inskrivna i verksamheten, Projekttiden varade under minst ett år och helst med efterkontakter upp till två och ett halvt år. Självklart användes pengar till lokalkostnader, resor, hushållspengar och personalkostnader.

De inskrivna fick själva välja vad det resterande resurserna skulle användas till i diskussioner med personalen och på så sätt lägga upp en behandlingsplan.

småningom utkristalliserades en ”önskelista om individuella åtgärder som behövde göras. I ingen särskild ordning kom önskemål om: Arbete, utbildning, egen bostad, eget bankkonto med uttagskort, körkortsutbildning, en schysst bil, fixa till tänderna, återupprätta kontakten med barn och andra släktingar. Mao basala behov för alla människor. Anmärkningsvärt var att nästan ingen ville ha någon form av terapi eller psykologhjälp i inledningsfasen.

Men så kom vi då till vad vi skulle börja med. I nio fall av tio var det tandstatusen som först skulle åtgärdas. Sedan kom Bankkort där dagpenningen eller ev. lön som sattes in på ett konto där Kronofogden inte kunde utmäta, genom att man var medkontohavare med någon som inte hade betalningsanmärkningar. Nummer tre var oftast körkortsutbildning, fyra var bil, femte önskemålet var ett jobb eller en studie/praktikplats, sjätte en egen bostad och sist men inte minst att återupprätta kontakten med sina anhöriga. En självklar och logisk turordning.

De personer som genomgick detta har jag än idag bra kontakt med och de lever ett bra liv. Tyvärr blev projektet nedlagt p.g.a. ekonomiska neddragningar i kommunernas ”Missbruksvård”

Men mina tankar går dock tillbaka till att det viktigaste för många var att ”Se bra ut i käften” innan man gör något annat, är ju en djupt rotad känsla hos oss alla. Idag har återigen tandstatusen blivit en klassmarkör, där de minst bemedlade i samhället inte får eller har råd med någon tandvård. Jag kan inte få in i min tjocka skalle, den argumentation om att tänderna inte tillhör kroppen. Möjligtvis om man har lösgarnityr både uppe och nere och kan sköta tandvården via postorder skulle jag hålla med. Därför anser jag att tandvård självklart skall ingå i sjukvården och underordnas högkostnadsskyddet och att detta är en demokratisk fråga om allas har rätt till likvärdig sjukvård.


RFHL menar att fattigdom och utanförskap påverkar tänderna. Att gå till tandläkaren är förknippat med så pass mycket pengar att det har blivit en klassmarkör. Tänderna är en del av kroppen och ska ingå i sjukvårdsförsäkringen. RFHL och Oberoende kommer uppmärksamma att tänderna är en del av kroppen med artiklar för att väcka opinion för en förändring.

Vill du vara med att bidra skicka in artiklar till oberoende.rfhl@gmail.com

Att munnen och tänderna är en del av kroppen kan verka självklart. Men så är det inte eftersom det finns två olika lagar – tandvårdslagen för munnen och hälso- och sjukvårdslagen för resten av kroppen. Även försäkringssystemen är olika och det är helt olika utbildningar för munnen och för resten av kroppen.

Vill du skriva om varför tänderna ska ses som en del av kroppen? Skicka in det till oberoende.rfhl@gmail.com