I fokus: Tandvården sett från personalens horisont

Elin Fagernäs

Text Elin Fagernäs:

Drömmen om tandvården

När jag ställer frågan om hur lika tandvård för alla, skulle se ut om vi fick drömma, kommer Kim av sig lite först.

 – Vilken bra fråga! Den tar jag med mig på jobbet imorgon, säger hen. Kim jobbar på folktandvården och ser att bekymret med att många ställs utanför bra tandvård, är större än bara de höga kostnaderna som patienten får betala.

– Förr kunde jag möta upp en orolig patienten och peppa till att kanske först bara komma och sitta en stund i väntrummet, om patienten hade tandläkarskräck. Det fanns även tid att ringa upp och ha en dialog med en patient vid uteblivet besök. Idag har patienten max tre chanser, ibland bara en, att hålla sig kvar i systemet och fortsätta bli kallade. Om patienten inte kommer vid tredje kallelsen, så får patienten själv ta ansvar för att boka ny tid framöver. Det kanske fungerar för många, men om du har belastad ekonomi eller eventuella funktionsnedsättningar så blir det ansvaret övermäktigt och man faller utanför tandvården. Många blir lidande och går med infektioner i tänderna utan att bli hjälpta med det och mår dåligt.  Jag önskar att människor skulle slippa infektioner och att det fanns mer tid till att peppa och visa empati för det jobbiga och svåra som många upplever med att gå till tandläkaren, säger Kim.

Hen berättar att kollegor kan uttrycka en lättnad över att någon patient uteblivit på grund av den höga belastning som råder. I och med att många bland personalen går på knäna så blir bemötande gentemot patienten lidande.

– Det är just brist på empati och förståelse som saknas många gånger. Jag vet att patienterna får ett bristfälligt bemötande många gånger och det gör ju också att de helst vill hålla sig borta från oss. Kim berättar om en äldre dam som i kassan får reda på att hon ska betala 7000 kronor för besöket och blir så knäckt och ledsen över att det är allt hon har. Bemötandet från kassan är nonchalant och personalen erbjuder inte avbetalningsplan eller visar förståelse över hur groteskt stor den summan är för patienten.

Personalen är så överbelastade att människosynen blir förvriden. Det finns de som uttrycker att det tar för lång tid att hjälpa personer med vissa funktionsnedsättningar, eller att det orsakar mer belastande arbetsställningar. Personal har svårt att vara serviceminded och ge ett gott bemötande.

Det är inte bara patienterna som blir lidande av brist på empati. Kim upplever att kollegor är så tungt belastade, med lite tid och resurser, så att det blir svårt att göra nått extra för att hjälpa varandra. Utan det är lätt att avsäga sig önskemål om hjälp med orden:

– Det ingår inte i mina uppgifter, det har jag inte betalt för.

Kim tackar för att hen fått frågan från mig och tänker att genom att lyfta den på jobbet, om hur ett drömscenario kan se ut, så kanske en del av negativa synsätt byts ut till en positiv framtidssträvan. En framtid där alla har tillgång och möjlighet till tandvård och där tänderna ses som en del av kroppen med rätt att få stöd ekonomiskt från högkostnadskortet.

Kim är ett fingerat namn.


RFHL menar att fattigdom och utanförskap påverkar tänderna. Att gå till tandläkaren är förknippat med så pass mycket pengar att det har blivit en klassmarkör. Tänderna är en del av kroppen och ska ingå i sjukvårdsförsäkringen. RFHL och Oberoende kommer uppmärksamma att tänderna är en del av kroppen med artiklar för att väcka opinion för en förändring.

Vill du vara med att bidra skicka in artiklar till oberoende.rfhl@gmail.com

Att munnen och tänderna är en del av kroppen kan verka självklart. Men så är det inte eftersom det finns två olika lagar – tandvårdslagen för munnen och hälso- och sjukvårdslagen för resten av kroppen. Även försäkringssystemen är olika och det är helt olika utbildningar för munnen och för resten av kroppen.